Det första jobbiga som
hände är 47 år sedan .. DÅ var min yngsta dotter 10 månader ..
Hon hade haft diarer
till och från en tid .. in och ut på Nyköpings barnsjukhus ..
NU blev det
AMBULANSFÄRD till Karolinska i Stockholm .. DÅ var det tveksamt hur det skulle
gå .. skulle jag komma hem själv eller inte .. JAG kom hem med min dotter ...
Så det gick bra
DET blev en väldigt trevlig dotter .. ELLER det är två trevliga duktiga FLICKOR som jag har .. snart 50 år och en nyss fyllda 48 ..
OJ vad tiden går..
DEN andra saken som hände .. är 8 år sedan på tisdag
den 9 september ..
DÅ gick min SAMBO hastigt bort i ett pullsåderbrock .. HAN åkte in på Fredagseftermiddagen .. PÅ lördagen fick jag besked om att komma till lasarettet ..
DÅ hade han blivit sämre sa syster som ringde ..
Ringer min dotter Anita .. så vi åker dit och barnbarnet Fredrik följer med ..
FÖR han var hos mig då .. en kort period .. NÄR vi kommer upp är min SAMBO inte i livet .. HAN hade gott bort någon timma tidigare .. men det sa inte syster i telefonen ..
OCH tur var väl det ..
VI var ett par i nästan 26 år .. jobbade i zoobutiken tillsammans dom sista åren .. dem 4 sista åren var det bara husvagnen som gälde .. jag hade fått min sjukpension beviljad .. sambon var tio år äldre så han var pensionär redan då .. Butiken var såld sedan några år ..
Han blev nästan 71 år ..
DENNA dikten skrev jag dagen efter detta jobbiga besked som jag då hade fått ..
Kunde inte sova .. alla tankarna .. vad skulle ske nu ..
En del av denna dikten hade jag i dödsannonsen ...
Dagen efter
Ibland blir livet alltför kort
Du alltför tidigt gick bort
Tjugofem fina år vi ändå fick
när du uppför himlastegen gick
Jag
kommer efter sen
men inte riktigt än
Jag väntar många år
innan din
hand jag åter krama får
Ibland känns livet väldigt svårt
Allt är just nu
ganska hårt
Jag vet inte vad jag ska göra
din röst kan jag inte längre
höra
Din saknad är väldigt, väldigt stor
i mina inre tankar du bor
Vila
nu i frid och ro
i mitt inre du för alltid ska bo
Min sorg är svår
jag
inte riktigt förstår
Varför blev det så här
Jag är ensam här
Du är i
himlen där
Din vän Margareta
2006-09-10
DET har varit 8 jobbiga år.. dom fem första var värst .. sedan började det gå lite som det skulle med vardagen ..
Så för 2½ år sedan kom en ny man in i mitt liv .. en vän sedan ungdomsåren .. träffade jag .. och vi är ett par .. men bor inte tillsammans .. han är mycket i Finnspång hos sin dotter .. och sitt barnbarn som går första året i skolan ..
OCH för 1 år sedan så fick jag lov att flytta då hyran blev för tung .. men det gick bättre än jag trodde .. även om jag egentligen inte ville flytta .. men det blev ett måste ... då ekonomin inte gick ihop ..
SÅ det jobbigast nummer 3 ..
MIN mamma ska begravas på MÅNDAG den 8 september ..
i morgon ska vi till SKÖVDE till kyrkan vid BILLINGEN
MIN ena dotter kör..
en vägsträcka som tar 3½ timme minst .. med stopp lite mera ..
Mamma gick
bort den 23 augusti .. så den är drygt två veckor sedan
DET har varit ett par
tuffa veckor.. Men ändå tacksam för att två av mina andra systrar har tagit det
största jobbet med att ordna till allt .. vi är eller var 5 helsyskon och 2 ½
syskon ..
en helsyster gick bort för två år sedan ..
MIN mamma i sin ungdom ..
Runt 40 skulle jag tro ..
JA så kan livet bli .. Men det mesta har en övergång ..
eller SÅREN BLEKNAR .. såren slutar att vara .. men skorpan finns kvar ..
JA nu ska jag tänka på morgondagen .. den tuffaste just nu ..
VAd ska jag ta på mig .. jo jag vet .. men har svårt att ta fram det ur garderoben ..
Men måste det innan dagen är slut .. för klockan 8 ungefär i morgon åker vi
MOT SKÖVDE och SANKT BIRGITTAS KAPELL UPPE VID BILLINGEN ..
17 år sedan jag var där... nej fel .. min mamma och jag var där vid minneslunden för 2 år sedan i oktober ..
DET VAR NISSE mammas man som begravdes där för 17 år sedan ..
JA SÅ ÄR LIVET ...
HEJ DÅ för nu .. KRAMA OM VARANDRA ..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar